Fick lite tid över och tog tag i vasarna för Sandvik. De jag la ut för några år sedan hade sjöhävningen nött sönder repen så de var försvunna. Det har sina sidor att försöka vara miljömedveten och inte använda rep av syntet, sisalen nöts och förstörs ganska snabbt i vattnet är en erfarenhet. Ersatte dessa emot grov galvad tråd som man ta upp och ersätta vid behov. Inte det roligaste jobbet med tanke på all träck från sjöfågel och speciellt skarv som bryggan blivit förärad med. Lukten följde med på bilfärden hem förbi en kust helt tom på sportfiskare trots att vinden lagt sig och hade den där lite färgade tonen som brukar vara bra för fisket. Trots att nordlig inte är min favoritvind infann sig suget när jag såg att det var klart fiskbart, nordlig har en lustig förmåga att inte föra med sig så mycket ålagräs eller dylikt. Vid Bruddestad var det en rejäl ansamling av bilar, utrustningen bestod av kikare istället för spön. Stannade och frågade ett par vad som tilldrog sig denna uppmärksamhet och fick svaret “Red neck goose”, förutom detta (förmodade) engelska paret kände jag igen några lokala artjägare i flocken. Liten smolk i bägaren var de två flötena som låg inne i hamnbassängen, troligtvis för att ta den lekabborre som trots allt finns kvar. Det jag tänkte om Borgholms kommuns snart fyraåriga förhalning av att få till ett fiskeförbud i hamnarna och skydda de fåtaliga fiskar som finns kvar passar sig inte i tryck. Har i alla fall ett nytt möte inbokat inom några veckor med kommunfolket vad det ny kan föra med sig.
Såna kämpar som du behöver vi många av. Tack!