Dagen var egentligen ämnad att ägnas åt annat än fiske. Men efter två kontaktlösa dagar på västra sidan samt lite tips från ordföranden beslöt jag mig för att göra ett försök på östra sidan. Jag kommer så pass långt i sjögatan att jag kan se vattnet, ser att det blåser ganska ordentligt, ser också en snödriva som ligger i vägen. Överlägger snabbt (för snabbt) med mig själv 1.traska ner med grejerna för att upptäcka att det inte går att fiska? 2. Chansa på att ta mig igenom snödrivan medelst bil? Väljer tyvärr alternativ 2 och sitter som limmad redan efter 1-2 meter. Ägnade 1,5 timme åt att skotta loss bilen, inte särskilt roligt då jag var klädd för vadarna, dubbla underställ och gympadojor. Helt genomsvett och kall om fötterna har jag tappat fiskesuget och vänder hemåt. Varför valde jag att försöka forcera en snödriva när jag innerst inne visste att det skulle skita sig? Jag skyller på vintern som byggt upp ett sug efter havsöring, ett sug som gör att man inte alltid tänker helt klart.
/Andreas
Tackar o bugar Niclas (ibland så hittar man ett korn). Kände även en del fisk dvs mycket svaga dragningar du vet som om inte flugan var helt rätt men roligt var det.
Seppo gjorde rätt val idag , grattis till blänkarna!
Gör om gör rätt Andreas! 😉
Sant Seppo, skönt att inte vara ensam, jag hade ju dock skyffel med mig :).
Ja du Andreas, gjorde samma sak i januari på östra sidan, guud vad tråkigt och vad förbannad man blir på sig själv.